Pest eller kolera?
Det här inlägget är inte så kul, handlar bara om sjukdomar och mediciner. Hoppa gärna över att läsa det, skriver det mest för att sortera mina egna tankar.
Jag har hittills varit lyckligt lottad i mitt liv, och sluppit att ta en massa mediciner. Någon migränmedicin varannan, var tredje månad. Någon antibiotikakur med 10-15 års mellanrum. För övrigt har jag klarat mig med receptfria värktabletter. Och då är det ju ganska lätt att vara skeptisk till läkemedel och läkemedelstillverkare.
År 2018 inleddes min bana på medicinerinens väg, genom att jag fick muskel-inflammation och ordinerades Kortison. Jag har lyckats trappa ner dosen, och är nu nere på måttliga 5 mg men det är fortfarande Kortison med risk för en massa biverkningar. Inte helt uteslutet att det är den medicinen som triggade igång mitt förmaksflimmer. Fast å andra sidan kan den varma sommaren varit för stor påfrestning för min kropp och orsakat flimret. Spelar roll, nu finns det där.
När jag hamnade akut på SöS för mitt förmaksflimmer, sattes flera mediciner in. Ganska snälla sådana enligt läkarna. I onsdags genomgick jag en elkonvertering där hjärtat hoppade tillbaka till normal-rytmen, men bara i ca 20 sekunder. Sedan kom flimret tillbaka.
Läkaren, som jag känner stort förtroende för, diskuterade fortsättningen med mig. Antingen får jag gå med de besvär jag har eller så kunde de sätta in "farligare" mediciner med större risk för allvarliga biverkningar. Efter ett tag med dessa mediciner kan ett nytt försök göras med en elkonvertering. Beslutet överlät hon till mig.
Så vad väljer jag?
Har det som jag har det. Ett liv i slow-motion där jag inte har några andra besvär än trötthet, sömnbesvär p g a tryck över bröstet när jag ligger ner, och att jag med hjälp av rullatorn kan promenera ca 1- 1 1/2 km med många vilopauser på vägen och att det tar närmare en timme att gå den sträckan. D v s lite nedsatt livskvalitet där jag får välja bort vissa saker jag tidigare gjort. Men där jag fortfarande kan ta mig ut på mina promenader och fotografera, sitta vid datorn, och framför allt läsa. Ett ganska gott liv när man tänker efter.
Eller. Ta dessa mediciner och gå och känne efter och oroa mig för biverkningarna.
1av 10 personer kan få diarré, ihållande kräkning, njurbesvär., magsmärtor, leverskador, plus en massa andra symptom.
1 av 100 kan få luninflammation med ärrbildning och förtjockning av lungorna-
1 av 1000 kan få Leverproblem inkl livshotande leversvikt.
Spontant sa jag att jag valde den starkare medicinen, större chans att nästa elkonver-tering skulle lyckas.
Nu när jag smält det hela och läst igenom hela bipacksedeln börjar jag tveka. Tillståndet jag har nu är ju inte livshotande även om något begränsande.
Får fundera lite till och ta ett nytt samtal med läkaren, när jag ska på återbesök den
1 oktober.
URL: http://paulaz.se
Kära vännen så besvärligt att behöva fatta sådana beslut! Det är nog där den förtroendeingivande doktorns roll kommer in, för även om man har allt svart på vitt, vartenda fakta, så är det ju omöjligt att veta vad som är bäst just för en själv. Jag kan säga att de flesta av mina läkemedel som jag nu fått äta i åtta år har samma eventuella biverkningar som dina nya mediciner. Varenda bipacksedel är fylld av symptom o jag har för min egen skull valt att inte läsa dem så noga innan jag ev. drabbats av några konstiga biverkningar. Jag har dock klarat mig i stort sett ifrån dem, och jag tror att det ser värre ut på papper än det behöver vara. Dessutom kommer du väl att genomgå regelbundna kontroller där man kan se om några värden börjar förändras. Sånt kan du ju ventilera när du träffar doktorn. Inget kommer ju liksom över en natt utan man kan sluta om man inte mår bra! Men ta det inte som någon rekommendation, utan bara en aspekt på det hela. Lycka till och varmaste kramen.