Telefonnostalgi
Härom dagen fastnade ögonen på denna lucka i gatan. Och vips var jag tillbaka till min tonårstid på 50-talet.
Det var på den tiden Televerket hade monopol på telefonin i Sverige. Det var fortfarande märkvärdigt på 50-talet att ringa rikssamtal. Vill minnas att att alla orter inte gick att nå direkt utan man fick beställa sitt rikssamtal via Televerket.
Och telefonen var inte din egen - den tillhörde Televerket. Först den gamla, tunga telefonen i svart bakelit. Sedan kom den lite lättare Dialogen, och där hade man möjlighet att välja grå färg! Och tänk när Kobran kom. Vilket lyft! Oh vad jag tyckte den var fräck och modern! Och den gick att få i flera färger, t ex klarrött. Att den var ganska opraktisk genom att nummerskivan satt i botten var inget jag tänkte på. Tror att det kostade lite extra om man ville ha Kobra dessutom.
(Bilderna tagna från nätet)Vi hade vår telefon i fönstret i vardagsrummet i mitt föräldrarhem. Telefonen satt fast i väggen och gick inte att flytta på. Vilket var ganska hämmande när man skulle prata med bästa kompisen eller någon kille.
Sedan kom jacket, det kostade extra, men efter lite tjat fick min syster och jag ett jack i vårt gemensamma rum. Lycka med lite privatliv äntligen.
Och tänk så bra det fungerade att inte vara nåbar hela tiden! Fast å andra sidan är det ganska skönt att veta att telefonen finns i jackfickan om jag skulle gå och trilla under mina promenader.
I nostalgins sken är det gamla alltid bra - men visst finns det fördelar med utveckling!
